måndag 31 oktober 2011

Tadao Andos arkitektur vågar mycket

Tadao Ando, just fyllda 70, är en av Japans absolut främsta arkitekter.
Tadao Ando
När jag var i Japan förra gången hade jag förmånen att kunna besöka hans arkitektkontor i Osaka, en betongbyggnad som sluter sig utåt, men öppnar sig inåt. Vi besökte också en av hans mest kända byggnader från 1989, Church of the light, ett par mil norr om Osaka. Det är en byggnad där de perfekt gjutna betongväggarna spelar med ljuset.
Church of the light.
Church of the light.
Church of the light, Ibaraki-Shi, Osaka prefecture.
Den här gången besökte jag utställningen ”Tadao Ando: Sights on the Mainland” på GA Gallery, som drivs av Global Architecture, ett förlag som publiserar arkitekturböcker och tidskrifter. Själva byggnaden från 1974 kunde mycket väl ha ritats av Ando, men det är i stället Makoto Suzuki och Yukio Futagawa som är upphovsmännen. Utifrån ser byggnaden mest ut som en betongbunker, men när man gått in och uppför trappan till själva galleriet möter man modern spännande arkitektur både i själva byggnaden i sig och i utställningen på betongväggarna. På GA Gallery som ligger på en liten sidogata nära Shinjuku i västra Tokyo visas arkitektur och där finns också en välsorterad arkitekturbokhandel. Det är väl värt ett besök för den Japanresenär som är intresserad av arkitektur.
GA Gallery sett från gatan.
GA Gallery invändigt.
Detta var den tredje Andoutställningen, denna gång samordnad med UIA-kongressen, som samtidigt hölls i Tokyo (UIA, International Union of Architects), och där Ando var en av talarna. Mest fokuserades på ett av de senaste projekten, Shanghai Poly Theatre, en mångfunktionell byggnad runt en operascen. Byggnaden är kvadratiskt, 100x100 meter, genomskuren av sneda rör, som öppnar oväntade passager.
Poly Theatre, Shanghai.
I sin arkitektur förenar han tradition med nyskapande element. 
Chikatsu Asuka Museum.
Honpukuji Water Temple, Awaju Island, Hyogo prefecture, 1991. 
I detta buddhisttempel ger det omgivande vattnets stillhet en meditativ effekt på besökaren. Som de flesta av Tadao Andos byggnader andlöst vacker.

fredag 14 oktober 2011

Granska Aftonbladets drev mot Håkan Juholt

Journalisten Dan Josefsson skriver i Aftonbladet om mediedrevet mot Håkan Juholt som drogs igång av Aftonbladet. Artikeln avslöjar mycket märkliga förhållanden. När Aftonbladet den 8 oktober avslöjade att riksdagen betalat hela hyran för Juholts lägenhet i Stockholm trots att han delar den med sin sambo påstod tidningen att reglerna var ”glasklara”: Juholt hade bara rätt till halv ersättning. Detta var inte sant. Aftonbladet ljög! Enligt åklagaren som startat och lagt ned förundersökningen mot Juholt var regelverket otydligt, praxis saknades och ledamöterna var inte informerade.
Dan Josefsson
Trots detta gjorde Juholt en pudel: ”Reglerna om att man bara har rätt till halv ersättning om man bor med någon annan kände jag inte till. Det borde jag ha gjort” sa han till Aftonbladet och betalade tillbaka pengarna trots att Marianne Bjernbäck, enhetschef på riksdagens ­ledamotsservice, förklarade att man inte hade någon grund för att kräva någon återbetalning. Anonyma källor påstod i Aftonbladet att Juholt informerats trots att alla inblandade förnekade att så skett. Det mest dramatiska var att någon, efter det att drevet dragits igång, uppdaterat riksdagens hemsida om regelverket och där infört en skrivning om reglerna vid samboskap, som inte funnits där tidigare, uppenbarligen i syfte att fälla Juholt. Vem gjorde detta? Det borde media granska!
Regeltexter före och efter ändringen på riksdagens hemsida.
SvD har en artikel på sin hemsida om denna ändring. Det är oklart vem som beslutade om tillägget, och vem som utformade den nya texten. Chefen för förvaltningen, Marianne Bjernbäck, säger till SvD att hon inte vet vem som beslutat om ändringen på hemsidan. Hans Strandberg, juridiskt ombud för Håkan Juholt, menar att det faktum att tillägget dök upp efter att historien dök upp i media tyder på att det här var en situation som ingen tänkt på tidigare. "I så fall borde ju den här formuleringen ha funnits med tidigare. Men det är först nu man flikat in att 'så ska reglerna tolkas'. Det är ju svårt att i efterhand föra in en sådan formulering och sedan klandra någon för att han eller hon tidigare inte gjort på det sättet."
”Att granska makten är en sak. Att agera duktig idiot åt ljusskygga krafter som försöker göra palatsrevolution i ett politiskt parti är något annat. Det är tråkigt att så många duktiga journalister inte förstår skillnaden” slutar Dan Josefsson.

Mediedrev utan proportioner

Daniel Suhonen, chefredaktör för den socialdemokratiska tidskriften Tiden, driver samma linje i SvD som jag tog upp i ett blogginlägg igår. Han skriver bland annat att stormen kring Håkan Juholt börjar i de skyttevärn som sedan länge grävts inom partiet där radikala socialdemokrater ska bort och där alla medel är tillåtna, att fabricera lögner och halvsanningar i syfte att få bort en partiledare man inte gillar. Och medierna agerar villigt megafon.
Daniel Suhonen
Att han medvetet fuskat med hyresbidraget från riksdagen, som anonyma ”socialdemokrater” hävdar i massmedier, är enligt Suhonen inte alls glasklart. I själva verket visade det sig inte finnas några regler alls utan olika praxis där principen om ”halva hyran vid samboskap” formulerades först måndagen den 10 oktober när uppgifterna, helt plötsligt och som av en händelse kom upp på riksdagens hemsida. Att hyresblanketten innehåller ett kryss för ensamboende respektive sambo visade sig felaktigt – någon sådan fråga finns inte alls.
Och Suhonen avslutar: ”Kanske måste Juholt gå, kanske förtjänar han det, men historien om hur det skedde på sannolikt helt felaktiga grunder, riggat som en fälla inifrån den nyliberalt orienterade högersocialdemokratin i Stockholms län, står då inför att avslöjas. Och medierna når återigen ett bottennapp, i sin lösnummerförsäljning och jakt på bra villebråd.”
Ett exempel på hur högersossar från Stockholms län driver på kampanjen var det inlägg som fyra sossar med Johanna Graf, kommunalråd i Solna skrev i SvD härom dagen med rubriken "Vår ledare ska bekämpa korruption, inte förknippas med det". Samtidigt bidrar just dessa högersossar till att Juholt förknippas med just korruption. Men någon korruption har det mig veterligen aldrig varit frågan om, möjligen slarv, möjligen bristande etik, men inte korruption. Den anklagelsen är lite väl grov.
Johanna Graf.
Också Göran Greider, chefredaktör för Dala-Demokraten, har i radio och tv pekat på mediernas drev. På kort tid har Mona Sahlin och Maud Olofsson avgått, Miljöpartiet har bytt språkrör, Lars Ohly har sett sig tvungen att avgå som vänsterledare och bland Kristdemokraterna är det många som nu vill byta ut Göran Hägglund. Göran Greider anser att en stor del av oron kring partiledarna har drivits fram av media. "De letar hela tiden efter gnissel i partierna och söker med ljus och lykta efter kriser och vill få igång lite av drevstämning mot partiledarna", tycker han.
Göran Greider
Kajsa Ekis Ekman skrev i DN härom dagen om att de senaste två svenska social­demokratiska partiledarna båda har fått utstå mediala drev utan like. Ingen anledning är för liten, inget fel för obetydligt för att kräva ledarens avgång. Hon bara undrar: är det tillåtet – för någon – att vara socialdemokratisk partiledare?
Frågan om hur media uppträder blir nästa stora fråga att debattera. ”Vi gör bara vårt jobb”, säger Margit Silberstein i radions morgoneko, och avslöjar sin totala aningslöshet. Frågan är hur många av riksdagens 349 ledamöter som händelsevis fått samtliga sina reseräkningar under de senaste åren granskade av Expressen just under den senaste veckan. Frågan är ju varför dessa tveksamma bidrag och reseräkningar så totalt ska överskugga vad som sker globalt i den finansiella krisen och allt annat som sker i världen och i Sverige under dessa veckor. Åtminstone borde det ske en granskning av hur public servicemedia agerat när lugnet väl har lagt sig.

Uppdatering kl 17.00
Nu har det meddelats efter mötet med sossarnas VU att Håkan Juholt sitter kvar. Lycka till, Håkan!
Den andra nyheten som kom några minuter senare var att förundersökningen mot Håkan Juholt om ev. brott läggs ned. Åklagarens motivering som kan läsas här är klargörande:
Det saknas reglering för privat hyrda lägenheter för riksdagsledamöter, skriver Björn Ericson i sitt beslut.
Överåklagare Björn Ericson har beslutat att lägga ned förundersökningen som gäller kostnadsersättningar för Håkan Juholts hyreslägenhet.
"För att ett straffrättsligt ansvar ska kunna utkrävas förutsätts att upplysningsskyldigheten tydligt framgår av regelverket eller att det finns en fast och utvecklad praxis som de enskilda ledamöterna informerats om."
Jag tolkar det som att regelverket varit otydligt, att praxis saknats och att ledamöterna inte informerats.

Hur vill stockholmarna lösa trafikproblemen?

DN Stockholm har låtit Synovate göra en undersökning av hur trafikproblemen ska lösas i Stockholm. Tyvärr är undersökningen ogenomtänkt och ger föga vägledning för politikerna. Den har inte lagts ut på nätet (ännu).
”Om invånarna själva får välja ska Stockholm satsa på att bygga ut tunnelbanan” påstår tidningen i ingressen. Men Stockholm bygger inte ut vare sig tunnelbana, spårväg eller buss – det är landstingets ansvar.
Stockholmarna väljer tunnelbana enligt DN, men hur invånarna i Stockholms län väljer vet vi inte.
Synovate har tillfrågat 1004 invånare i Stockholms kommun om hur de vill lösa trafikproblemen i Stockholm. Stockholm har ungefär 850 000 invånare. I länet finns det ungefär 2 050 000 invånare, det vill säga ytterligare ungefär 1 200 000 i de 25 grannkommunerna. Få stockholmare reser med pendeltåg och bil, i grannkommunerna reser många med pendeltåg och med bil. Tunnelbanan täcker en stor del av Stockholms kommun, men bara en liten del av regionen i övrigt. Alltså vill stockholmarna ha mer tunnelbanetrafik, så de slipper trängseln. Få stockholmare skulle ha direkt nytta av t ex Förbifart Stockholm, men många av dem som bor i grannkommunerna.
Så tyvärr DN, som man frågar får man svar. Det hade varit bättre att fråga folk i hela länet och inte bara i Stockholms stad.

torsdag 13 oktober 2011

Håkan Juholt, stanna kvar som socialdemokratisk partiledare!

Detta är väl det mest politiskt inkorrekta man kan kräva dessa dagar. Det pågår personförföljelse mot Håkan Juholt precis som tidigare mot Mona Sahlin.
Skulle Håkan Juholt avgå skulle det bli ett resultat av det mediadrev som har anförts av Aftonbladet och Expressen och uppenbarligen drivits på av socialdemokraternas högerflygel, som förlorat i inflytande med valet av Juholt som Mona Sahlins efterträdare.
Håkan Juholt är en färgstark politiker och han klarade partiledardebatten i riksdagen utomordentligt bra, med tanke på sin utsatta position. Till dem som tycker att det är konstigt att ingen nämnde hans bostadsbidrag i riksdagsdebatten kan jag bara säga: Vad har Håkan Juholts bostadsbidrag med svensk budgetpolitik att göra? Varför skulle någon ta upp dessa?
När det gäller sakfrågan tycks det vara så att det handlar om ett etiskt problem. Reglerna för hur man ska täcka bostadskostnader för riksdagsmän bosatta i andra delar av landet än Stockholmsregionen tycks inte vara solklara, i varje fall inte om man läser författningstexterna. "Den som har en egen övernattningsbostad i Stockholm kan få ersättning för den med högst 8 000 kronor per månad." Det är vad som gäller för riksdagsledamöter som hyr på stan enligt riksdagens egen hemsida. Håkan Juholt, som representerar ett annat valdistrikt än Stockholm, har som alla andra riksdagsledamöter rätt till ersättning för den extra bostad han därför måste ha, upp till omkring 8 000 kronor per månad. Att hans sambo bor i samma lägenhet ökar inte kostnaderna för skattebetalarna, men ska naturligtvis påverka bidraget om detta är fastslaget i reglerna. Men detta tycks alltså inte vara glasklart. Han har i varje fall inte på något sätt dolt de faktiska omständigheterna, så felet borde lika mycket läggas på riksdagsförvaltningen som inte tycks ha granskat hans ansökan närmare. Informationschefen Nina Wadensjö har sagt till Aftonbladet ”att det i själva verket var Peter Cervin som valde att skicka in blanketten där Juholt ansökte om ersättning på samma felaktiga sätt som tidigare. Detta för att Cervin fått så tvetydiga signaler från förvaltningen”. Tydligen har reglerna varit allt annat än solklara.
Att Juholt kan ha gjort fel på ett par reseräkningar av hundratals som Expressen granskat under de senaste fem åren visar inte att Juholt är girig eller en dålig socialdemokrat, möjligtvis lite slarvig. Jag tycker inte att det finns skäl för honom att avgå av dessa skäl. Det vore att ge efter för ett mediadrev, och det skulle inte ha något med demokrati att göra.
Jag kan vara kritisk mot Juholt av helt andra skäl. Jag tycker till exempel att Sverige borde ha tagit del av flyginsatsen i Libyen fullt ut, utan det obegripliga krångel som Juholt drog upp. Det kanske beror på att jag känner till Libyen och Ghaddafi bättre än Juholt efter att ha bott två och ett halvt år i landet. Dessutom var det dumt att avstå från partiledardebatten i SVT, men man måste väl låta Juholt växa in i den nya rollen.
Däremot är jag inte särskilt upprörd över att socialdemokraternas budgetförslag ändrades efter diskussion i riksdagsgruppen. Det är naturligt att så sker. Jag är inte heller upprörd över att Juholt sågar Ilmar Reepalus reaktionära förslag om villkorat medborgarskap som sedan fått stöd av Morgan Johansson. Juholts ställningstagande var rätt i sak.
Man kan faktiskt undra som Kajsa Ekis Ekman gör i DN: ”De senaste två svenska socialdemokratiska partiledarna har båda fått utstå mediala drev utan like. Ingen anledning är för liten, inget fel för obetydligt för att kräva ledarens avgång. Jag bara undrar: är det tillåtet – för någon – att vara socialdemokratisk partiledare?”

Tunnelbanebron över Söderström är uttjänt

Efter åratal av utredningar om Slussenprojektet kastar SL in en ny brandfackla i allra sista stund. Vid senaste Trafiknämndsmöte i september behandlades ett ärende med det kryptiska namnet ”Idéstudie rörande bro över Söderström samt bro norr om bro över Söderström (Flottbron)”. Ärendet gäller skicket hos tunnelbanans broar över Söderström som binder ihop Slussens tunnelbanestation med Gamla stan.
Söderströmsbron sedd från Munkbron.
SL har låtit göra en studie som visar att broarnas tekniska livslängd är slut och att utökade underhållsåtgärder behövs. Exakt vilka åtgärder som krävs kan man däremot inte säga, bara att det inte räcker med att måla om bron som man tidigare trodde.
Tunnelbanebroarna över Söderström trafikeras både av tunnelbana 1 och 2 (gröna respektive röda linjerna). Turtätheten är hög och tåg passerar bron varje minut under högtrafik och med ett par minuters intervall under lågtrafik. I snitt passerar drygt 300 000 resenärer per dag över bron och i framtiden planerar SL dessutom att öka trafiken ytterligare. Trafikintensiteten kommer att öka med 50 procent från 24 till 36 tåg per timme och tågen blir 30 procent tyngre med nya vagnar som man planerar att sätta in. Därigenom ökar kraven på brons bärighet.
Söderströmsbron sedd från Södermalmstorg.
Tunnelbanebroarna består av två delar, dels en 176 m lång femspårig balkbro i tio fack där det femte (mellersta) spåret endast används som uppställningsspår för tunnelbanetåg. Närmast Gamla stan ansluter den så kallade Flottbron, som består av två fritt upplagda broar, en med spännvidden 7.4 m och en med spännvidden 12.4 m. Undersökningen har visat att den tekniska livslängden teoretiskt sett är uppnådd för brons båda delar och det finns betydande rostangrepp på vissa delar. Reparationsbehovet är mer omfattande än bara ommålning som man antog så sent som 2008. Kanske behövs en helt ny bro i framtiden, när är oklart.
Bron över Söderström byggdes 1956. Då återanvändes till stor del den gamla järnvägsbrons träpålar från 1867-1868, då sammanbindningsbanan byggdes mellan Södra Station och Centralen. Den gamla järnvägsbrons 68 träpålar, snart 150 år gamla, kompletterades med 12 nya träpålar. Tunnelbanebron, med sammanlagt fem spår, är bredare än den gamla järnvägsbron med bara två spår och den västra delen av bron är grundlagd på sex stålrörspålar. Grundläggningens skick har inte klarlagts, men det kan visa sig att den behöver förstärkas eller bytas ut.
Svåra rostangrepp på tunnelbanebron.
Detta är besvärande slutsatser på flera sätt, med hänsyn till det förestående ombyggnadsarbetet med Slussen. Dels finns en gång- och cykelbro föreslagen parallellt med tunnelbanan. Det är inte säkert att en sådan bro kan byggas utan vidare eftersom den kan påverka tunnelbanebrons grundläggning med de gamla träpålarna. Ska en ny tunnelbanebro byggas i framtiden kan det behövas fritt utrymme närmast bron. På andra sidan ligger ju Centralbron, delvis i omedelbar anslutning. Dels kommer både ombyggnad och nybyggnad av tunnelbanebron säkerligen innebära avstängning av trafiken under viss tid, med krav på ersättningstrafik med buss, som då måste passera Slussen.
Men hur kan det komma sig att de nya problemen kommer fram först nu i elfte timmen? I samband med att de parallella uppdragen redovisades 2009 och beslut togs om att fortsätta planeringen av Slussen enligt förslaget från Foster+Partners/Bergs gjordes även en analys av förslaget ”Ny syn på Slussen” som förutsatte nedgrävning av tunnelbanan mellan Slussen och Gamla stan. Den utredning som då gjordes resulterade i att kostnaderna bedömdes uppgå till sammanlagt 7-12 miljarder kronor extra, inklusive kostnaderna för ersättningstrafik under byggnadsperioden. Alternativet skulle kräva en avstängning av trafiken i omgångar eller sammanhängande i minst 14 månader, troligen längre eller betydligt längre. Därför rekommenderade Stadsbyggnadskontoret att förslaget inte skulle utredas vidare. Utredningen finns refererad i en bilaga från Stadsbyggnadskontoret i april 2009. I den promemorian redovisas även att SL har konstaterat att deras konstruktioner inte kräver något ”förutom sedvanliga underhållsåtgärder, som inte skiljer sig från vad som behöver göras på andra av SL:s anläggningar”.
Denna slutsats från april 2009 var uppenbarligen inte korrekt. Det kan väl inte vara så att SL den gången inte ville lyfta fram behov av större ombyggnader eller till och med nybyggnader, eftersom det i så fall skulle ställa alternativet ”Ny syn på Slussen” i en bättre dager? Kanske var det bara så att SL har dålig koll på sitt underhållsbehov.
Förslaget "Ny syn på Slussen" från 2008 ger nya förutsättningar eftersom det innebär att tunnelbanan grävs ner.
Förut – innan de större underhållsbehoven hade upptäckts – hade man räknat med att klara av arbetena med två stopp för det ena tunnelbanesystemet i taget om 3 månader vardera under en tvåårsperiod, dvs sammanlagt 6 månaders stopp. Det kommer med säkerhet att krävas längre avstängningar med de nya större behov som nu identifierats, men hur långa vet vi inte.
Trafiknämndsärendet var bara ett informationsärende. SL avser att fortsätta utreda de oklara frågorna och belysa olika alternativa lösningar i samverkan med Stockholms stad och Trafikverket. Det handlar bland annat om att klargöra vilka kortsiktiga förstärkningsåtgärder som ska göras och när, och om vilka åtgärder som är nödvändiga på längre sikt, när de kan göras och till vilken kostnad. Det är naturligtvis frågor som måste besvaras snarast.
Arkitekten Svante Forsström, en av upphovsmännen till "Ny syn på Slussen", hävdar i SvD härom dagen att det inte brådskar med Slussen, med hänvisning till havsnivåhöjningarna i ett hundraårsperspektiv. Det anser jag är nonsens, så länge vi de fakto har sjunkande havsnivåer inte bara i Mellansverige utan även globalt (enligt mätningar med bojar).  Jag är inte heller motståndare till Slussenförslaget i stort. Trots detta anser jag det orimligt att frågor om tunnelbanans infrastruktur kvarstår obesvarade ett par månader innan kommunfullmäktige förväntas fatta beslut om detaljplanen för Slussen. 

onsdag 12 oktober 2011

Kvarnarna i Lau restaureras

Kvarnberget på Södermalm har inte längre några kvarnar kvar. I den Gotlandssocken som Fredman regelbundet brukar besöka, Lau, finns det dock fortfarande kvar sju kvarnar; Botels, Botvide, Hallbjens, Husarve, Kauparve, Mattsarve och Smiss. Förr fanns det fler. Hembygdsföreningen har tagit ansvar för att hålla de ännu återstående kvarnarna i skick, och det tycks vara ett så gott som kontinuerligt arbete. I höst ses tre av kvarnarna över. De handlar oftast om att laga vingarna, som utsätts för stora krafter under höststormarna. Kvarnarna borde tjäras också, men eftersom det börjar bli kallt väder, så får detta anstå till nästa sommar.
Botels kvarn är numera inbäddad i grönska.
När alla sju kvarnarna är genomgångna brukar vädrets makter se till att det är dags för att börja om från början igen. Arbetslaget jobbar nu i höst med att reparera tre av socknens kvarnar. Mest arbete är det på Hallbjäns kvarn, som nu har fått både ny axel och nya vingar. Men det var bara några år sedan kvarnen reparerades senast.
Hallbjäns kvarn under arbete härom året.
Kvarnaxeln lyfts på plats.
Hallbjens kvarn klar hösten 2011
Botvide kvarn för några år sedan, med ännu intakta kvarnvingar.
Botvide kvarn idag. Skall nu få fyra nya vingar.
På Husarve kvarn skall en vinge lagas.
Husarve kvarn i Lau, David Ahlqvist, teckning 1965. Ur STF:s årsbok 1966,"Gotländska väderkvarnar".
Kvarnarna ger karaktär åt landskapet liksom även bandtunen på Laus backar, som hembygdsföreningen också underhåller, och det tackar vi för.  

måndag 10 oktober 2011

Gotländska flistak

På södra Gotland förekommer på en del äldre byggnader tak som är täckta av tunna sandstenskivor, så kallade flistak. Det är numera en ganska sällsynt takform, men i områden med tillgång till sandsten var den förr ofta förekommande. Den bästa sandstenen togs traditionellt från sandstensbrott på Grötlingboudd. Utbredningsområdet begränsades förr mot norr av den naturliga gräns som barrskogsbältet tvärs över ön utgör, från Fröjel i väster till Östergarn i öster. Norr om denna linje dominerade förr faltaken.
Kattlunds i Grötlingbo
Några välkända byggnader som fortfarande har flistak är Kattlunds i Grötlingbo, med anor från medeltiden, Petsarve i Eke och Bottarvegården i Vamlingbo. 
Bottarvegården i Vamlingbo
Flistakshusen har takfall med en mycket flack lutning, mellan 16 och 20 grader, för att inte de tunga stenskivorna ska glida av. Dessutom har taken på grund av tyngden en särskild konstruktion med kraftiga längsgående åsar i ställer för mer traditionella takstolar. I små strandbodar räcker det med en ryggås medan det i manbyggnader krävs 2-4 sidoåsar. Åsarna vilar på byggnadens gavlar och på tvärgående innerväggar. Därigenom får flistakshusen ett karaktäristiskt utseende.
Idag finns bara ett femtontal bostadshus med sandstensflis på taken, men därutöver ett antal strandbodar, smedjor och andra typer av uthus. I Lau socken har det funnits ett fåtal hus med sandstensflis på taket, men tills för några år sedan fanns dock inte några av flistaken i Lau kvar, utan de hade bytts ut mot plåt eller andra material.
Sunnkyrke i Lau.
För några år sedan återfick glädjande nog dock Sunnkyrke i Lau sitt flistak och just nu håller ett flistak åter på att läggas på lammgården Botvide i Lau.
På Botvide i Lau läggs nytt flistak
Det är angeläget för byggnadsvården på Gotland att de fåtaliga flistakshusen bevaras för framtiden. De låga grå taken, de stora kalkputsade murytorna och de välavvägda proportionerna bidrar till att göra denna hustyp till en av de vackraste och mest intresseväckande inom den gotländska byggnadskulturen.

söndag 9 oktober 2011

Vänstern lämnade walk over

Det var svagt av Socialdemokraternas Håkan Juholt och Vänsterpartiets Lars Ohly att inte medverka i partiledardebatten i SvT på grund av oenighet om var i studion de skulle stå. Debatten genomfördes ju ändå, även om den blev tam utan Juholt.
Håkan Juholt (S)
Att frivilligt avstå från möjligheten att föra ut sin politik på grund av en sådan pseudofråga verkar inte särskilt seriöst. Hade de gjort det hade de ju fått alla möjligheter att visa att de inte samarbetar med Sverigedemokraterna. Genom att inte delta på grund av denna ickefråga gav de desto mera utrymme åt de övriga inklusive Sverigedemokraternas Jimmy Åkesson. I stället fick Åsa Romson ensam föra den rödgröna oppositionens talan, något som hon enligt de politiska kommentatorerna lyckades relativt väl med. Inte bara att lämna walk over utan ett rent självmål, enligt min mening.
Åsa Romson (MP)
Det är ett nästintill obegripligt agerande från sossarnas sida, om det i själva verket inte var så att de till varje pris ville undvika att exponera sin partiledare ytterligare, efter den senaste veckans rabalder om bidragsfusk. Frågan är nu hur han ska kunna ta sig ur den knipan. Det skulle väl i så fall vara om media ägnade sig åt att hårdgranska samtliga 349 riksdagsmän och deras hyresbidrag och eventuella samboendeförhållanden. Jag skulle knappast tro att alla 349 ledamöter skulle klara en sådan granskning.

Uppdatering den 14 oktober
Det har i efterhand visat sig att det saknats tydliga regler, och att fler ledamöter än Håkan Juholt gjort samma misstag, precis som jag misstänkte. Erik A Eriksson (C) fick ut hela hyran, nästan 270 000 kronor, för bostadsrätten i Vårby där hela familjen bodde i drygt två år.

fredag 7 oktober 2011

Ska obegriplig svensk poesi belönas med nobelpris

Tomas Tranströmer, som har varit aktuell i diskussionerna under de senaste 15-20 åren fått nobelpriset i litteratur. Äntligen säger en del, tydligen ganska många och inte bara svenskar. Enligt de flesta kritiker är han väl värd att få priset.
Tomas Tranströmer fick nobelpriset
Det finns dock ett par skäl emot. Jan Guillou som har åsikter om det mesta, både sådant han förstår sig på och sådant han inte begriper.
Jag har inte läst något av Tomas Tranströmer. Det kanske beror på att jag inte förstår så mycket om lyrik. Där har jag en sak gemensamt med Jan Guillou, kanske rent av det enda vi har gemensamt. Däremot har jag läst en bok av Jan Guillou. Den var så dålig att jag inte har lockats att läsa några fler. De finns ju så många bättre författare att läsa.
Trots detta dömer Guillou ut Svenska Akademins beslut om nobelpristagare. Det beror på att enligt hans mening ingen svensk kan få Nobelpriset efter att Eyvind Johnson och Harry Martinsson fick dela på det, en pinsamhet som enligt Guillou sitter väldigt djupt. Jag tycker att Eyvind Johnson och Harry Martinsson var bra författare, bra mycket bättre än Jan Guillou, men jag kan hålla med om att det kan vara tveksamt om de verkligen höll nobelprisklass. Men de är inte de enda svenskar som fått nobelpriset på tveksamma grunder. Den största skandalen är antagligen att den genom tiderna främste svenske författaren August Strindberg aldrig fick nobelpriset. Han var dessutom en författare som lästes av många, till skillnad mot Tranströmer.
Jan Guillou kommer aldrig att få nobelpriset
Men är detta ett tillräckligt skäl att utesluta Tomas Tranströmer från att komma ifråga? Jag tycker inte det. Jag kan mycket väl tro att han är väl värd priset, trots att han skriver obegriplig lyrik och trots att han är svensk. Däremot är jag tveksam av ett helt annat skäl. Det är därför att det finns en lyriker som jag tycker är helt outstanding, och som rimligtvis överträffar till och med Tranströmer och det är Bob Dylan. Det framförde jag redan 2009 här.
Bob Dylan borde få nobelpriset
Nu kommer det antagligen att dröja några år innan ännu en lyriker får nobelpriset, men eftersom han inte är svensk finns ändå chansen. Nästa svensk kommer ju inte att få priset de närmaste 37 åren i alla fall. Bob Dylan är ännu en punkt där Jan Guillou och jag tycker helt olika. Bob Dylan är enligt Guillou ”en våldsamt överskattad Flum-Pelle som knappt själv vet vad han skriver.”

tisdag 4 oktober 2011

Fördömde Kungen Saudiarabiens kung Abdullah som kättare?

Kungen besökte nyligen Saudiarabien, träffade kung Abdullah, och delade ut en medalj till honom, vilket har uppmärksammats av media, bl a Expressen. Tomas Sjöberg har i Aftonbladet dessutom observerat att det inte var första gången utan att Kungen regelbundet umgås med representanter för diktaturen. I diktaturens Saudiarabien döms kvinnor som kör bil till piskrapp.
Kung Carl Gustaf och kung Abdullah
En viktig fråga i sammanhanget som tycks ha gått media förbi är dock om han verkligen passade på att fördöma kung Abdullah såsom kättare, eftersom han är muhammedan? Gjorde han inte det så bröt han nämligen mot den svenska grundlagen. Successionsordningen från 1809, den grundlag som reglerar tronföljden, stadgar nämligen uttryckligen att kungen ”alltid skall vara av den rena evangeliska läran, sådan som den, uti den oförändrade Augsburgiska bekännelsen, samt Uppsala mötes beslut av år 1593, antagen och förklarad är, sålunda skola ock prinsar och prinsessor av det kungl. huset uppfödas i samma lära och inom riket. Den av kungl. familjen som ej sig till samma lära bekänner, vare från all successionsrätt utesluten.” Den Augsburgska trosbekännelsen fördömer alla kätterier, däribland muhammedanerna: ”Våra kyrkor … fördöma alla kätterier, som uppkommit i denna punkt, såsom manikéerna, vilka antogo två urprinciper i tillvaron, en god och en ond; likaså valentianerna, arianerna, eunomianerna, muhammedanerna och alla andra dylika.”
Den verkliga fråga är naturligtvis inte denna, inte heller om han belönade en av världens grymmaste diktatorer med medalj, utan varför vi fortfarande har kvar monarkin, detta medeltida styrelseskick.

Läs mer om successionsordningen här.

Avslöja de svenska DDR-spionerna

Den svenska socialdemokratiska riksdagsmannen Stellan Arvidsson var svensk skolpolitiker och bidrog till att den svenska grundskolan infördes. Men han var också en hängiven anhängare av DDR och under många år ordförande för Vänskapsförbundet Sverige-DDR och hans livskamrat Britta Stenholm, mor till journalisten Olle Stenholm, var förbundets sekreterare. Professor Birgitta Almgren har i boken ”Inte bara Stasi...” beskrivit hur paret försökte sprida vad de ansåg vara sanningen om Östtyskland, som ett rättvist, kulturellt utvecklat socialistiskt land. När Berlinmuren föll blev de förtvivlade. Om paret också var spioner och rapporterade till Stasi är möjligt men inte säkert.
Birgitta Almgren
Vid DDR:s sammanbrott kom amerikanska CIA över det så kallade Rosenholzarkivet som innehåller 280000 akter med uppgifter om Stasiagenter utomlands som arbetade för den östtyska underrättelsetjänsten i en rad länder inklusive Sverige. Efter långa förhandlingar lämnades arkivet tillbaka till Tyskland. Säpo har fått del av de akter som rör ett 50-tal tidigare svenska agenter och informatörer men hemligstämplat materialet. Som skäl anges ”rikets säkerhet”, att det kan ”skada Säkerhetspolisens underrättelseverksamhet” och dessutom ”skada den enskilda individen”.
Åren 1969-89 hade Stasi ca 32 agenter bosatta i Sverige samt 21 ”kontaktpersoner”. Till detta kom ca 71 tyska agenter som skickades hit på kortare uppdrag. Totalt var det således minst 124 personer som under de här åren var engagerade i spioneri mot Sverige. Bland dem fanns enligt Birgitta Almgrens bok bl a 12 lärare/utbildare/forskare, 10 ingenjörer, 9 företagare, 9 journalister, 6 sekreterare, 4 från gruppen präst/jurist/läkare/socialarbetare och 2 kulturarbetare.
Stellan Arvidsson
Tjugo år efter att Stasiarkiven öppnats i Tyskland gjorde Säpo gjorde 2000/2001 en genomgång av sina handlingar med DDR-koppling och misstänkta Stasibelastade personer hördes. Den utredningen av 57 personer fick Birgitta Almgren genom en dom i Regeringsrätten 2010 ta del av, men hon förbjöds att avslöja namn, eller kontakta personerna i Säpos arkiv.
Bland Stasi-rapportörerna finns kvinnan som lämnar uppgifter inte bara om grannar utan även om sin man, om färjetransporterna Sassnitz–Trelleborg och om svensk polis. Där finns teologen som avslöjade sina studentkamrater, dataexperten som lämnar hemligt material rörande spetsteknologi, den kallhamrade socialdemokratiske journalisten som utan att blinka sviker sina partivänner och rapporterar från socialdemokraternas möten på Bommersvik, gymnasieläraren som utbildades i luftförsvarets spanings- och observationsteknik, sekreteraren som uppvaktas av DDR-tjänstemän och företagare som fick fördelaktiga kontrakt och affärsförbindelser. Förbindelserna mellan Sverige och DDR var vänskapliga. På 80-talet besökte en rad svenska ministrar DDR och lovordade vad de såg. När Olof Palme avlade ett officiellt besök i Östberlin 1984 talade han om vänskap och samarbete, inte om fängslade regimkritiker och mördade republikflyktingar eller ”diktaturens kreatur” som när han angrepp kommunistdiktaturen i tjeckoslovakien 1975. I januari 1989 besökte Ingvar Carlsson DDR för att gratulera Erich Honecker inför DDR:s 40-årsjubileum. ”Svensk diktaturkritik var selektiv”, kommenterar Birgitta Almgren.
I en radiokrönika i P1 Morgon berättade Sveriges Radios korrespondent i Östeuropa, Kjell Albin Abrahamsson, förra året att Säpo upplyst honom om att hans namn fanns med bland utpekade Stasimedarbetare i Sverige, med agentnamnet Arnold. Abrahamsson förnekade att han var agent för DDR-diktaturen, trots att han fanns med i Rosenholzarkivet.
Kjell Albin Abrahamsson
Stasi var KGB:s förlängda arm. Från inget annat nordiskt land kom så många Stasirapporter: Från 60-talet och framåt finns 2919 rapporter registrerade i Stasis datasystem SIRA. Genom att jämföra Stasis arkiv i Berlin med Säpos eget arkiv har Birgitta Almgren dessutom kunnat konstatera att Säpo under kalla kriget underskattade DDR:s och Stasis aktiviteter i Sverige. Men Säpo har inte begärt ut alla registerkort ur det så kallade Rosenholzarkivet som CIA lade beslag på i samband med DDR:s sönderfall.
Johanne Hildebrandt
Det är märkligt att Säpo inte vill öppna Stasiarkiven. Vem är det egentligen man försöker skydda, och varför har en forskare belagts med munkavle? Det skrev Johanne Hildebrandt i sin kolumn på SvD:s ledarsida häromdagen. Att en forskare beläggs med munkavle på detta sätt är enligt Hildebrandt tämligen häpnadsväckande i ett land som påstår sig vara en öppen demokrati. Lika märklig är den svenska oviljan att göra upp med det förflutna trots att det handlar om landsförräderi.  I Sverige stoppar man huvudet i sanden och låtsas som om inget dåligt någonsin har hänt.
Jag kan inget annat än att hålla med henne. Öppna Säpos svenska Stasiarkiv och avslöja vilka spionerna var!

måndag 3 oktober 2011

Avancerat tunnelbygge för Citybanan

Den gångna helgen har varit ett intensivt skede i bygget av Citybanan. Sprängningarna av tunnlarna för Citybanan har enligt Dn nu hunnit halvvägs. Det är fortfarande sex år tills bygget är klart.
Arbeten har en längre tid bedrivit med utsprängningen av tunneln under Kvarnberget och av den servicetunnel som skall ansluta där. Omedelbart söder om Kvarnberget finns en kortare sträcka av sand, grus och morän där en 350 m betongtunnel ska byggas fram till Södra station.
Det stora problemet är att denna tunnel ska byggas under några befintliga byggnader. En av dem är ”Konung Oscar I:s minne”, vid Björngårdsgatan 25, en byggnad av kulturhistoriskt värde som ska bevaras.
Det var änkedrottningen Josefina som lät uppföra denna byggnad till minnet av sin man, kung Oskar I. Josefina var född i Milano och dotter till Napoleons styvson Eugène de Beauharnais och Augusta av Bayern. De gifte sig 1823 när hon var bara 16 år och inte hade träffat sin man före bröllopet. 1859 dog Oscar I och Josefina blev änka.
År 1873, 50 år efter det att Josefina kommit till Stockholm, gjordes en insamling och pengarna gick till en byggnad för änkor och ensamstående kvinnor, som stod färdig 1875. Verksamheten har sedan länge flyttat till Bagarmossen. Sedan 1950-talet användes byggnaden för Mentalvårdsbyrån, senare kallad Psykoterapiinstitutet.
Just nu grundförstärker det tyska byggbolaget Bilfinger Berger Konung Oscar I:s minne och två andra fastigheter. Det går till så att man slår ned stålpålar i borrhål på vilka man stöder stålbalkar, som huset vilar på. Sedan gräver man ut under byggnaden och bygger ett nytt fundament för huset. En byggnadsteknisk prestation i den högre skolan.

lördag 1 oktober 2011

Fler invånare ger attraktivare stad

Den nya Stockholmsbilagan som Dagens Nyheter börjat ge ut är en bra ambition, som man knappast lyckas leva upp till i praktiken. Mest går man ut på stan och frågar folk vad de tycker om olika frågor, en sorts nonsensjournalistik alltså, men billig förstås. Jag hoppas att Dn höjer nivån framöver.
Ett bra tema var dock Dn:s belysning av hur Stockholm växer sig allt större och tätare, där landskapsarkitekterna Alexander Ståhle och Torbjörn Andersson fick representera motpolerna. Tyvärr finns inte täthetskartorna på nätet.
Stockholm växer snabbare än någonsin med uppåt 40 000 fler invånare per år i regionen, och om ett par årtionden blir Stockholms kommun en miljon invånare. På frågan ”klarar Stockholm en miljon invånare?” svarar Ståhle: ”Absolut. Det finns hur mycket plats som helst. Man kan fördubbla tätheten i många förorter, som Årsta, Johanneshov och västra Kungsholmen och bibehålla grönytorna.” Han anser också att det är samhällsekonomiskt rimligt att bygga höga hus vid Sveriges mest tillgängliga punkt, Centralstationen.
Ny bebyggelse i Årsta
Det håller jag med om. Det är bara innerstaden som är någorlunda tät, resten av Stockholm och regionen är gles eller mycket gles. Det finns nästan hur stor potential till förtätning som helst, utan att staden behöver breda ut sig mer. Och det skulle ge nästan bara positiva effekter,  ge en attraktivare stad och minska utsläppen per invånare - en mer miljövänlig stad.
Nya Årstafältet blir tätt och attraktivt
Alexander Ståhle säger att det finns ett nittioprocentigt samband mellan befolkningstäthet och antalet butiker, restauranger och kulturutbud. Därför är det ont om sådant utbud i de glesa förorterna men tätt i innerstaden, som också upplevs som attraktivare av de flesta. Det ger också mindre biltrafik och mer kollektivtrafik.
Torbjörn Andersson, professor vid SLU, anser tvärtom i Dn att Stockholm är ”på väg att rämna av befolkningstrycket”. Hans resonemang håller dock inte ihop logiskt, när han å ena sidan säger att vi måste lösa kollektivtrafiken och folk måste bo närmare jobbet, å andra sidan säger att vi ska bygga höghastighetståg och att folk ska bo i hela Mälardalen. Det gör varken att folk bor närmare jobbet eller att man åker mer kollektivtrafik. Det innebär i stället längre resor och mer biltrafik. Den relevanta frågan ställs däremot inte till honom i artikeln; hur skulle befolkningstillväxten stoppas? Vill han förbjuda icke stockholmare att mantalsskriva sig i Stockholm? I så fall borde han själv ta konsekvenserna av sitt resonemang och flytta härifrån (Södra Ängby), inflyttad från Skåne som han är.